Berne Håkansson var målaren som bytte bana, från hantverkare med egen målerifirma till att själv börja sälja och distribuera penslar. Idag har nästa generation tagit vid. Men vi tar det från början.
Tillsammans med en kompanjon drev Berne i slutet av 1960-talet en målerifirma i småländska Emmaboda med ett 20-tal målare. Firman förvärvade även en färgaffär och en damaffär, och i samband med att de båda kompanjonerna delade på sig, såg sig plötsligt Berne stå i en butik och sälja färg. Det var inte vad han hade tänkt sig.
– Jag trivdes inte alls med det. Jag ville vara på olika platser och arbeta och träffa människor, dessutom var jag ju målare och inte intresserad av damekipering.
Som en sidoverksamhet började Berne sälja tapeter till målerier. Vid den här tiden var Novalintapeter högsta mode, det vill säga papperstapeter med stående lingarn i olika färger. Genom vänner fick han kontakt med en japansk tapetleverantör som sade sig kunna göra en Novalin-kopia. Han åkte till Japan 1973 och fann Japantapeter, som var populära vid den här tidpunkten.
Men snart träffade han en man som sade sig ha sett fina penslar i Kina. Detta var ju i början av 1970-talet och Kina var ett mycket slutet land. För att åka dit var man i princip tvungen att bli inbjuden av en kines.
– Jag läste i Svenska Dagbladet om en engelsman som kunde ordna visum till Kina. Det vankades en stor mässa i Guangzhou (tidigare kallat Kanton) i södra Kina och jag tog kontakt med honom. Jag har alltid varit optimist, och jag tänkte att jag kanske kunde skapa en skandinavisk agentur för kinesiska penslar.
Sagt och gjort. Berne träffade alla de sex stora kinesiska penselleverantörerna. Det ledde till att han 1974 satsade 500000 kr och fick en agentur på vissa penslar. Planen var väl egentligen att sälja agenturen och därigenom göra sig en hacka, men ingen av de stora penseltillverkarna i Sverige var intresserade. Så det var bara att själv ge sig ut på vägarna och sälja penslar.
– All borst i Sverige kom redan från Kina vid det här laget. Däremot var inte kineserna särskilt duktiga på att producera penslar så att det passade oss västerlänningar. Det fick jag lära dem, ler Berne vid minnet.
Penslarna var lättsålda i Sverige, men kineserna hade svårt att leverera i början vilket var ett problem. Berne fick öka storleken på sina order för att vara säker på att ha penslar så det räckte – och det blev en väldig massa penslar!
– Man var tvungen att ha en helt annan framförhållning på den tiden. Herregud, att bara skicka ett brev till Kina tog 14 dagar, och sedan tog det lika lång tid innan man fick svar.
Verksamheten med de kinesiska importpenslarna växte stadigt, trots konkurrenternas försök att få till en branschbojkott. Efter några år tog den all Bernes tid och han avvecklade butikerna. Embo hade nu blivit en heltäckande leverantör på den skandinaviska marknaden för måleriverktyg.
Sedan 2008 är det sonen Karl-Johan och dottern Johanna som driver Embo. Berne själv pensionerade sig och ägnade större delen av sin tid åt skogen, huset och familjen. Men han hade svårt att helt släppa sitt livsverk, och jobbade några timmar varje dag nästan in i det sista.
– Det är fortfarande berikande att vara med på resan, sa han. Det är alla relationer med människor som är det värdefulla när man driver eget företag. Och relationer kan inte ärvas, de kan bara skapas. Det handlar om personligt förtroende. Använder man bara sin sociala läggning på rätt sätt, kan man nå hur långt som helst.
Berne Håkansson gick bort 2022, 83 år gammal.